.

Nu upptäcker Sverigedemokraterna att de är ett missnöjesparti som gått till val på en enda fråga och känner att de behöver bredda sin ideologi. Man väljer att gå från nationalism till socialkonservatism och med det vill man ta upp de ”mjuka” frågorna i partiet.

Åkesson skriver i sin debattartikel som publicerats i SvD att partiet in längre nöjer sig med att vara ett 6 % parti, utan har potential att bli ett 30 % parti. För att uppnå denna potential räcker det inte att vara nationalist. Här krävs nya krafttag och partiet har i dagarna ändrat sin ideologi till socialkonservatism.   I en intervju med Åkesson i SVT aktuellt lördagen den 26/11 fick han frågan varför kvinnor inte röstar på SD i samma utsträckning som män gör. Han förklarade att kvinnor inte röstar på hans parti eftersom partiet drivit de ”hårdare” frågorna som kriminalpolitik och invandrarpolitik, och att kvinnor är mer intresserade i de ”mjukare” frågorna så som barnomsorg och äldrevård.  Så om jag nu förstår Åkesson rätt så går man från att vara ett demokratiskt nationalistiskt mans parti till att bli ett socialkonservatistiskt kvinnovänligt parti? Och jag skriver kvinnovänligt eftersom männen inte skall känna sig exkluderade i denna ideologi.  Tror Åkesson på fullaste allvar att kvinnor inte skulle vara intresserade av invandrar och kriminalpolitik? Uppenbarligen eftersom han är så desperat efter röster att han byter namnet på ideologin mitt mellan två val.

Vad är det då för skillnad mellan att vara nationalist och socialkonservatist? Inte någon alls enligt min mening. De socialkonservativa har vuxit fram från konservatismen och fick i och för sig ett uppsving under Otto Von Bissmarks tid i Tyskland där det är starkt förknippat med välfärdsstaten, allmän rösträtt och införandet av allmän pension. Men de är också mycket restriktiva med invandring och medlemskapet i EU, precis som en nationalist. Urtypen för en nationalist måste väl ändå vara vit man i 40-45 års åldern. Inte så väldans kvinnligt. Så det är kanske därför SD byter inriktning, nu när de ska bli lite mjukare så vi kvinnor också förstår vad partiet står för.  

För ett tag sedan läste jag en artikell om en familj som valt att inte avslöja sitt barns kön för någon, någonsin. Det hade med att göra att barnet skulle bli bemött för det den var och inte det den förväntades vara. Man menar att kläder, frisyr, accesoarer avslöjar vårat kön och att vi då automatiskt behandlar en människa på ett speciellt sätt.

Ja, det är väl sant. Och jag är den första att ställa mig i kön för "rosa funkar på killar" eller "usch för ryschpysch" men hur kommer det sig att vi har blivit så hemafroditiska? Varför ska ungarna inte vara kille eller tjej utan "det". Gör det så mycket om en tjej är tjejig och en kille är killig? Vi tjejer klarar oss bra i samhället med klänning och killar klarar sig ypperligt med macho stämpel i pannan. Det är ju så det funkar, och har alltid funkat. Men skrapar man på ytan finns det tjejer som jobbar som grävmaskinister och killar som designar kläder. Och det är OK.

Att bemöta samhällets förväntningar sitter inte i kläderna eller i könet, det sitter i våran uppfostran. Alla lika, alla olika. Ge ditt barn chansen att vara känslig och öppen för allt.

Tills samhället har löst genusproblemet så fortsätter jag köpa killkläder på tjejavdelningen och leker med bilar och grävskopor med min son.