.

Idag var sista dagen på jobbet, tills juni nästa år iaf. På  tisdag börjar skolan. Jösses vad jag längtar! Jag måste köpa massa kollegieblock och beställa böcker! Böckerna till första kursen va jätte dyra, sju böcker ska vi ha och inte en enda under 500 kr. Dessutom hittade jag bara en av dem på bibblan (i göteborg) Det kan bli en dyr kurs det här!
Edin är på kräftskiva med jobbet och fruarna fick vara hemma. mycket dåligt tycker jag, för när karlar är på kräftskiva äter de tre kräfter och dricker 15 snappsar och massvis med öl. Fullast vinner?! (inte)
Så här tänker jag att hans kväll blir:

18.45 Edin anländer
18.45.30 Ölen öppnas och kollegorna har redan grundat med tre öl innan
19.00 Mingel med grabbarna, alla är glada och man prata lite jobb. "3-47:an ger 300 lux på första switchen!!!!"
19.05 Andra ölen öppnas
19.30 Ingen kräftskiva utan en snapps!
19.45 Ingen kräftskiva utan två snappsar
20.00 Kräftor? Finns det bröd?
20.01 Kräftor är väl asdjur? Då måste vi skölja med en snapps!
20.30 Killen som inte tål alkohol borde stoppa HÄR, men nej....
20.45 Kräftor? Snapps!
21.15 Killen som inte tål alkohol börjar bli jobbig
21.30 Det är högljudt och alla som feströker tänder sina cigg
22.00 MUSIK!!!!
23.00 Schnapppppppsssscchchch
23.01 Killen som inte tål alkohol, kan nån beställa taxi till honom?
23.45 Utgång? Nej alkohol!
00.30 Rekordeliga Arne åker hem
00.45 Killen som inte tår alkohol har gått och lagt sig i garaget
01.00 Haha kräftor!!!!
02.00 Kläftlor! Glönstchetds tack!
03.00 Nu är kräftskivan officiellt slut, nu ska alla hem. Vart är min plånbok? Nycklar?


Jag vill åxå gå på kräftskiva!!!!!!!

Vår lille plutt har börjat på dagis. Det har väl gått si och så. Första veckan när jag eller Edin var med fungerade det kanon bra. Han orkar inte så länge eftersom han alltid sover på förmiddagen och de andra barnen sover på eftermiddagen, men det ska vi nog klara av att ställa om. Igår var jag med en stund och gick, det var inte alls bra. Han skrek och var jätte trött, så efter 30 minuter fick jag hämta honom. Idag lämnade jag honom bara och han skrek igen, men har inte hört något från dem, så jag antar att det gick bra. Åh, det sliter i mammahjärtat att se honom ledsen. Han blir stor nu!
Vi satt och tittade på kort från förra sommaren häromdagen. Det är både lycka och sorg när man ser dem. Man mins den första tiden som omtumlande och kaotisk, men nu kan man börja se lyckan i att ha barn. Om jag får fler barn ska jag njuta mer. Jag ska bara lita på mig själv och inte längta framåt, bara vara i nuet!

Sen va den stora mamma då, jag hade ett nyårslöfte att ha gått ned 10 kg detta år. Nu har jag inte vägt mig på tre månader, men enlegt kläderna så kan jag ha nått det målet redan nu! Jag har bestämt mig att inte väga mig. Det är känslan och måtten som är viktigare!

Vad gör alla på fredgar? Hur ser rutinerna ut? Jag älskar fredagar, det känns alltid lite lättare att gå upp på fredagsmorgonen. Känns lite som slutet av en hår vecka och början av en lugn helg.
Edin kommer hem vid sex tiden och då börjar vi laga mat. Idag blev det hirsburgare med en vattenmelon och fetaostsallad. Vi är ingen taccofamilj, det händer att det slinker ned och jag tycker det är väldigt gott, men det känns som om det kommer bli väldigt mycket av det i framtiden (om Vincent får bestämma) så just nu är det sällan vi gör det. Jag har ju blivit chokladtokig sedan jag fick Vincent så oftast gör jag en efterrätt med choklad, men idag orkade jag inte. Det blev lösgodis istället.
Vid åtta går Vincent och lägger sig och sen är det soffläge för oss. TVprogrammen är hur kassa som hellst på fredgar och helgerna så det blir "the Tudors" för oss ikväll. Ska nog lyxa till det med två avsnitt!

Gick en morgonpromenad idag och fick en stark känsla av höst. Löven har börjat falla och den där kalla "doften" är i luften. Jag älskar hösten och tycker det känns skönt men den här sommaren kommer jag sakna och det känns jobbigt att behöva klä på sig tjockare kläder.


fårö, gotland

Det är med tungt hjärta och en stor sorg som jag nu börjar sortera sockar. I nästan tre månader har jag varit befriad från denna strumpplåga. In med 6 sockar i maskinen ut med 5, jag får aldrig ihop det. Efter varje strumpsäsong ligger det omaka par i en låda och bara skriker efter sin maka. Det känns som om strumporna tar över livet lite. De kräver tid av mig att försöka hitta den andra makan. Ibland hittar jag den och tänker "wow här låg den" slänger in den i maskinen och när jag sedan ska para ihop den med sin vän i lådan är den borta! Vissa strumpor vill vara singlar helt enkelt.
För några år sedan trodde jag att jag löst problemen genom att bara köpa svarta strumpor. Men det höll ända tills jag träffade Edin och han också bara har svarta, fast 5 nummer större fötter än mig så jag får ju ändå sortera. Hatar när jag hittar ett nytvättat par i lådan, vecklar upp och inser att jag parat en av Edins sockar med min. Ibland tar jag bara på´mig den i ren frustration, sen ångrar jag mig resten av dagen. Den sitter lixom inte uppe så bra, korvar sig i skon.

Ja, så var det med strumporna.

Nu är våran son helt rabiat... Han vägrar lämna min famn. Jag förstår inte varför vi hamnat här? Han hade samma period när han var sex månader, men då var det mer gnäll, nu kryper han efter mig ställer sig upp och slåt på mig. Han blir arg över att jag sätter ned honom. Nu har det hållt på i två veckor och jag orkar inte en till. På måndag börjar ju dagis och hur ska det gå?
Som en räddning så ska jag jobba imorgon, dessutom tre dagar nästa vecka. Kanske blir det bättre av att E får vara hemma med honom.