.

Ett talessätt jag haft i många år. Så här ligger det till: Edin går ju numera hemma som pappaledig = inte lika hett i plånboken som alla föräldrar vet. Samtidigt som taket skall betalas, bilen skall lagas, vincent skall döpas katten skall matas, eller va det vincent skall matas? Ja, nu fattas väl bara att jag får tandvärk eller nått annat trevligt.
MEN man skall alltid se ljust på framtiden, och det gör vi. Man kan liksom inte vara deppig när man har världens sötaste lilla bebis. Igår var vi på mammgrupp (eller mamma + en pappagrupp, Edin fick följa med =) Och det är så kul att se andra bebisar i samma ålder. De andra låg på krypmattan och vifftade med armar och ben och låg på mage, en kröp nästan iväg. Medans Vincent inte kunde bry sig ett dugg. Han hatar att ligga på mage, så han ligger snällt på rygg och småpratar. Skit i om han aldrig kommer vända sig om eller krypa, gå lär han sig ju förr eller senare och det är väl hela poängen?