.

Åh...suck....urk. Känner mig som en urvriden disktrasa. Ena sekunden känner jag att tiden borde gå lite fortare (speciellt på dagen) och vissa dagar borde den gå i snigeltakt (kvällar och helger).
Vincent har varit lite krasslig i några dagar vilken resulterar i extra gnällighet. (som om vi inte hade nog av den varan) Man känner sig maktlös många gånger när ingenting hjälper. Man försöker aktivera så mycket man kan men inget hjälper.
Idag var vi en tur inne i allum för att köpa pyjamas till honom. När han blir hungrig blir han mega gnällig och får han inte mat inom 5 sekunder så kan det kvitta typ. Snabbt in på ett cafe, leta barnstol, leta reda på burkmaten som hade läckt och halva skötväskan var nu inkletad i kalkon och tomatsalsa, köpa kaffe, värma maten, fylla flaskan med vatten och sen försöka mata. Nehe då va det försent för den lille herrn som bara ville ha mitt kaffe.
Då börjar gnällkavalkaden och jag känner de andra cafegärsternas stirrande blickar på mig. "Få tyst på den där ungjäveln" "Men va faan ge honom det han vill ha" Tänker nog ALLA.
Sen kommer nappen flygande, locket till barnmatsburken, en kvarglömd gammal muffins och en bitring. (han har nämligen lärt sig att kasta saker)
Jag packar ihop och går utan att ha druckit upp mitt kaffe. Min bebis har vunnit. Och faan ta er alla som tänker "Ah mäh va töntigt att låta en bebis bestämma" Till er säger jag: Hade ni barn eller?

p.s igår skulle jag iväg och posta ett paket och Vincent lägger av en blaja. Tror ni jag hade lyckats ta med mig blöjor eller våtservetter? Kan tillägga att jag hade migrän hela dagen.

Fick ett infall häromdagen... Så ikväll ska jag börja plugga matte B som jag saknar för att söka de flesta högskoleutbildningar. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli, men någongång ska man väl börja.
Var och köpte matteboken igår på studenternas hus i göteborg. Och det var verkligen inte det lättaste. Tog ju en och en halvtimee att hitta dit efter olika folks beskrivningar. När vi kom fram har de givetvis inte någon hiss, så det var ju bara att börja kånka upp barnvagnen.

Nu bakar jag och Vince semlor, eller jag bakar han gnäller.

Ojojojoj...upp & ned, ned & upp. Vincents humör är 100ggr värre än mitt morgonhumör (som jag faktiskt inte längre har sedan graviditeten) Han är så trottsig, det nya är att han vägrar äta fast föda. Jag träffade våran BVC sköterska idag och hon menade att han inte hade tid att äta. Och det ligger väl något i det faktiskt. Allt annat är kul, men såfort han ser en sked eller en skål börjar han spänna sig som en fiolsträng. Bara att börja om....

Jag försöker göra schema varje dag på saker vi ska göra eftersom han hatar att vara hemma. Vi har varit endel i gbg, bibblan, stan, cafeér m.m. Men han börjar nog tröttna på det med nu. Häromdagen fick han spelet inne på ett lunchställe och det var bara att packa ihop och gå.

Idag kom dock ett litet litet genombrott. vi var och badade på förmiddagen och sen blev det BVC träff, och peppar peppar han har varit coollugn hela dagen faktiskt. Jag har tom hunnit hänga tvätt och ställa in i diskmaskinen utan gnäll. Helt underbart!

Idag väntas det besök. Pappa och hundarna kommer hit. Vi ska laga god mat och mumsig efterrätt. Sen ska jag iväg och träna ikväll. Har ingen motivation idag. Vill vara hemma och umgås med familjen. Men vikten tar inte semester.
Sedan i julas har jag slutat äta godis och kakor. Visst, en och annan pepparkaka har slinkt ned, men inte en endaste godisbit. Jag har också dragit ned på vitt bröd och jag tror att kombinationen har gett resultat. Jag vägrar väga mig för man blir bara besviken, men kläderna skvallrar ju endel. Och gissar jag så har jag nog gått ned ca 7 kilo nu. *kämpa på* Tänk om jag har gjort det, då är det bara 3 kilo kvar till 10 kilo, mao hälften av det jag ska gå ned!
Vädret är verkligen piss just nu, det töar. Och det gör att vi inte kommer upp med bilen i våran backe. Så det är lite klurigt att komma upp och ned för den glashala backen.

Han kan vara världens gnälligaste bebis här hemma och vara en riktigt varulv ibland. Men han har den skönaste stilen en bebis kan ha och han charmar rumpan av alla han träffar! Det är min son det!



Idag kom min syster hit och vi passade på att besöka My dog utställningen på svenska mässan i göteborg. Det va fullt med hundar och Vincent tittade med stora ögon på dem.

Ni som känner mig vet att jag INTE är vidskeplig. Allt har en naturlig förklaring. Men det som händer hemma hos oss nu vet jag inte om jag kan förklara.
Vårat hus är 101 år gammalt och har varit i samma familj tills vi köpte det. Något som jag tyckte va konstigt när vi flyttade in var att huset var så "tyst". Gamla hus brukar ju alltid knaka och knirka, men inte vårat, tyst som i graven.
Men nu har det börjat hända grejer här. När vi är på sovrummet brukar alltid Vincent vända sig om och titta in i ena hörnet och verkligen stirra trotts att inget är där. Ibland skrattar han och leker tittut.
Vi har en julkyrka som är en speldosa som man drar upp och sen spelar den. Vi spelar aldrig i den med häromdagen när Edin kom hem spelade den av sig själv.
Och så idag.... Vi satt inne i vardagsrummet och helt plötsligt hör vi en duns från badrummet. Det visar sig att lampskärmen i glas har trillat ned på golvet. Den skruvar man liksom fast i taket..... Det otäcka är att jag brukar lägga Vincent på golvet när jag duschar. Tänk om han legat där när den åkte ned.

Lina....tvättbollen fungerar jätte bra. Den tar bort fläckar bättre än vanligt tvättmedel. Har haft problem med att få bort barnmatsfläckar men med bollen funkar det.

Att småbarns föräldrar har lite tid är inte en underdrift. Årets julklapp - TID!
Edin har som sagt börjat jobba igen och jag får snällt vara hemma med lillfisen. Jätteskojj tänker endel, jag tänker SHIT! Jag vet inte hur många gånger per dag jag tänker "jag är inte skapt till att vara mamma". Det är svårt att le åt allt när ens barn bara gnäller hela tiden, och jag överdriver inte, det är verkligen hela tiden. Nej....nu ljög jag lite, så fort vi lämnar huset är han glad.
Så igår fick det bli en tur på stan, och idag blev det gbg och naturhistoriska museet. Då är han en glad litet bebis och skrattar och flörtar med allt och alla. Jag är väll tråkig antar jag.
Jag har ett par museer kvar, men vad gör jag sen då? Och jag vet inte om jag orkar ge mig ut på äventyr varje dag.
Näe, nu måste jag blanda välling.

p.s om jag ens kommer på att jag vill ha ett till barn blir det en adopterad 5 åring!

Nyårsdagen är helt klart den tåkigaste dagen på hela året. Tänk att ett nytt år börjar med en så super tråkig dag. Edin lägger golv i garderoben och jag sitter i soffan och tittar på TV.
Mamma var här igår och vi åt vitlökssoppa med tryffel till förrätt och stek med vinbärssky och palsternackspuré till huvudrätt. Efterrätten blev en klassiker....tiramisu.
Imorgon  är sista dagen innan Edin börjar jobba igen efter nästan 4 månaders pappaledighet. Det kommer bli väldigt annorlunda.