.

Åh...suck....urk. Känner mig som en urvriden disktrasa. Ena sekunden känner jag att tiden borde gå lite fortare (speciellt på dagen) och vissa dagar borde den gå i snigeltakt (kvällar och helger).
Vincent har varit lite krasslig i några dagar vilken resulterar i extra gnällighet. (som om vi inte hade nog av den varan) Man känner sig maktlös många gånger när ingenting hjälper. Man försöker aktivera så mycket man kan men inget hjälper.
Idag var vi en tur inne i allum för att köpa pyjamas till honom. När han blir hungrig blir han mega gnällig och får han inte mat inom 5 sekunder så kan det kvitta typ. Snabbt in på ett cafe, leta barnstol, leta reda på burkmaten som hade läckt och halva skötväskan var nu inkletad i kalkon och tomatsalsa, köpa kaffe, värma maten, fylla flaskan med vatten och sen försöka mata. Nehe då va det försent för den lille herrn som bara ville ha mitt kaffe.
Då börjar gnällkavalkaden och jag känner de andra cafegärsternas stirrande blickar på mig. "Få tyst på den där ungjäveln" "Men va faan ge honom det han vill ha" Tänker nog ALLA.
Sen kommer nappen flygande, locket till barnmatsburken, en kvarglömd gammal muffins och en bitring. (han har nämligen lärt sig att kasta saker)
Jag packar ihop och går utan att ha druckit upp mitt kaffe. Min bebis har vunnit. Och faan ta er alla som tänker "Ah mäh va töntigt att låta en bebis bestämma" Till er säger jag: Hade ni barn eller?

p.s igår skulle jag iväg och posta ett paket och Vincent lägger av en blaja. Tror ni jag hade lyckats ta med mig blöjor eller våtservetter? Kan tillägga att jag hade migrän hela dagen.