.

När något händer som inte ska eller får hända vet man liksom inte vad man ska göra. Man känner sig först helt apatisk, som om hjärnan inte tillåter en att känna något. Sen efter några minuter börjar man sakta funder på saken. Man försöker tänka sig in, men det går inte. Man känner en liten uns av fasa och hjälplöshet, men så mycket mer kommer inte....inte just då i alla fall.
Efter någon timme kommer plötsligt känslan som en pil träffar piltavlan "bullseye". Mitt i prick, där satt den! Maktlösheten, ångesten, rädslan....tänk om det skulle hända oss?! Och vipps så är du där, i deras sorg, lycka, ilska, maktlöshet. Och nu vill hela jag flyga över land och rike, vara vid deras sida hålla mina armar om dem, trösta, gråta och hjälpa. Mammahjärtat brister ut och krossar alla murar som finns i ens väg.
Mamma och pappahjärtat är starkare än något annat i hela världen!

M och D det går inte en minut utan att vi tänker på er!