.

För ett tag sedan läste jag en artikell om en familj som valt att inte avslöja sitt barns kön för någon, någonsin. Det hade med att göra att barnet skulle bli bemött för det den var och inte det den förväntades vara. Man menar att kläder, frisyr, accesoarer avslöjar vårat kön och att vi då automatiskt behandlar en människa på ett speciellt sätt.

Ja, det är väl sant. Och jag är den första att ställa mig i kön för "rosa funkar på killar" eller "usch för ryschpysch" men hur kommer det sig att vi har blivit så hemafroditiska? Varför ska ungarna inte vara kille eller tjej utan "det". Gör det så mycket om en tjej är tjejig och en kille är killig? Vi tjejer klarar oss bra i samhället med klänning och killar klarar sig ypperligt med macho stämpel i pannan. Det är ju så det funkar, och har alltid funkat. Men skrapar man på ytan finns det tjejer som jobbar som grävmaskinister och killar som designar kläder. Och det är OK.

Att bemöta samhällets förväntningar sitter inte i kläderna eller i könet, det sitter i våran uppfostran. Alla lika, alla olika. Ge ditt barn chansen att vara känslig och öppen för allt.

Tills samhället har löst genusproblemet så fortsätter jag köpa killkläder på tjejavdelningen och leker med bilar och grävskopor med min son.