.

Det är med tungt hjärta och en stor sorg som jag nu börjar sortera sockar. I nästan tre månader har jag varit befriad från denna strumpplåga. In med 6 sockar i maskinen ut med 5, jag får aldrig ihop det. Efter varje strumpsäsong ligger det omaka par i en låda och bara skriker efter sin maka. Det känns som om strumporna tar över livet lite. De kräver tid av mig att försöka hitta den andra makan. Ibland hittar jag den och tänker "wow här låg den" slänger in den i maskinen och när jag sedan ska para ihop den med sin vän i lådan är den borta! Vissa strumpor vill vara singlar helt enkelt.
För några år sedan trodde jag att jag löst problemen genom att bara köpa svarta strumpor. Men det höll ända tills jag träffade Edin och han också bara har svarta, fast 5 nummer större fötter än mig så jag får ju ändå sortera. Hatar när jag hittar ett nytvättat par i lådan, vecklar upp och inser att jag parat en av Edins sockar med min. Ibland tar jag bara på´mig den i ren frustration, sen ångrar jag mig resten av dagen. Den sitter lixom inte uppe så bra, korvar sig i skon.

Ja, så var det med strumporna.